FUL
"Försommarhimlen hade samma färg som kattkräks. Man måste förstås, tänkte Tally, mata katten med bara laxfärgad mat ett tag för att få fram de rätta rosa nyanserna."
Så börjar Ful, första boken i Scott Westerfeld dystopiska triologi. Inte världens bästa början, de följande kapitlena är ganska tråkiga, men något gör att jag hela tiden vill läsa vidare, se vad som händer. Och det blir bättre, efter ungefär en tredjedel av boken kan jag inte lägga ifrån mig den.
I det samhället Tally lever i genomgår man en skönhetsoperation när man fyller sexton. Man förvandlas från fuling till snygging, och får flytta till Snyggingstan, ett ställe där man mest bara festar. Tally längtar verkligen. Men hennes nya vän Shay är in så säker på att hon vill bli snygg. Hon vill fly ut i vildmarken och vill ta Tally med sig. Men Tally vill inte. Vad kan vara bättre än att bli supersnygg och få festa hela nätterna?
Boken är en riktig tankeställare. Vad är egentligen snyggt? Vem bestämmer vad som är snyggt, och vad som är fult?
