just nu

Just nu är jag mitt inne i den fantastiska berättelsen Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross. Helt underbar bok! Johanna levde på 800-talet, under en tid då kvinnor var evigt omyndiga, inte ansågs kunna studera. Johanna lyckades, förklädd till man, ta sig till ett munkkloster där hon skaffade sig kunskaper inom läkekonst, filosofi och religion. Johanna hamnar i Rom, där hon blir utvald till påve.

Mycket bra bok! Läs!

solveig olsson-hultgren

Solveig-Olsson-Hultgren är en av mina favoritförfattare. Fortsättningen på Siden, sammet...böckerna är inte klar än, kommer eventuellt ut nästa vår.

Efter sommaren däremot, kommer hon ut med en annan bok, Bara vara Jennie som handlar om en nioåring med en mamma som är alkoholist. Verkar väldigt bra, ser fram emot den!


bokrea

Igår började bokrean. Jag hittade inget särskilt, bara en film, Flickan vid stenbänken, en filmatisering av Maria Gripes skuggserie.

Från adlibris har jag beställt Matlagningstermer. Den ligger nog och väntar på mig när jag kommer hem efter lovet. ;)

en ö i havet

En ö i havet av Annika Thor

Utgiven 1996

Ungdomsbok

 

En ö i havet utspelas under andra världskriget och handlar om de judiska systrarna Steffi och Nelli. I augusti 1939 kommer Steffi och Nelli som flyktingar till Sverige. Deras föräldrar är kvar i Wien. Steffi och Nelli placeras hos varsin familj på en ö i Göteborgs skärgård. Där ska de stanna tills föräldrarna fått inresetillstånd till Amerika. Ett par månader skulle det ta, trodde pappa. Men månaderna går och inresetillståndet dröjer.

Nelli finner sig väl tillrätta, hon lär sig snabbt svenska och trivs i sin fosterfamilj, tant Alma och farbror Sigurd som har två barn, Elsa och John. I skolan blir hon populär och får många vänner. För Steffi är det svårare. Hon trivs inte särskilt bra hos tant Märta, och i skolan blir hon utfryst och mobbad.

Steffi gillar skolan. Hon drömmer om att bli läkare, precis som sin far. Hon vill fortsätta sin skolgång på läroverket inne i Göteborg, men tant Märta har inte råd att hålla henne inackorderad i stan.

Boken är kronologiskt skriven. När den börjar sitter Steffi och Nelli på tåget, ovetande om vad som väntar dem. Boken avslutas nästan ett år senare, och då har även Steffi funnit sig ganska väl tillrätta.

När Steffi först kom till ön tyckte hon att hon kommit till världens ände. ”Här finns bara hav och sten, här kan jag inte leva”, skrev hon i ett brev till sina föräldrar, ett brev som hon aldrig postade. Under bokens gång ändrar Steffi åsikt. Hon lär sig tycka om havet, tycker inte längre att hon befinner sig vid världens ände.

Den här boken berör mig djupt. Jag har läst den många gånger, och tänker ofta på den. Det är en sorglig bok, jag grät flera gånger när jag läste. Boken handlar också mycket om att behålla hoppet och modet även när det är som svårast.

Jag gillar verkligen den här boken. Den fastnar, man lär verkligen känna personerna, man lider med dem, gläds med dem och delar deras oro. En ö i havet tillhör mina absoluta favoritböcker. Jag rekommenderar den verkligen.

Det finns tre böcker till om Steffi och Nelli, Näckrosdammen, Havets djup och Öppet hav. Det finns en TV-serie i åtta delar från 2003 som jag också rekommenderar.


Vinter på Berättargränd

Vinter på Berättargränd av Erika Olofsson Liljedahl handlar om 12-åriga William som bor på Berättargränd, en enslig gata som ligger mitt ute i skogen. William brukar vara inne på antikvariatet och läsa. När vinterlovet börjar träffar han en flicka som gått vilse. Hon ska hälsa på sin släkting som bor i skogen, men hur hon än går kommer hon bara tillbaka till Berättargränd. William bestämmer sig för att hjälpa flickan att hitta rätt. Då börjar underliga saker hända. Barnen hittar en underlig stig med silverskimrande träd och när de går in bland träden möter du människor verkar sova, eller som inte reagerar när barnen försöker prata med dem.
Det här är en spännande och mysig berättelse där sagor och verklighet vävs ihop. Jag tycker om berättelsen, men språket är väldigt barnsligt, och det är många grammatiska fel, vilket gör boken mindre bra.
Jag tycker ändå att den är läsvärd, och rekommenderar den verkligen!

Spränga gränser

Nu har jag äntligen läst den. Spränga gränser, åttonde boken i Solveig Olsson-Hultgrens serie om de småländska systrarna Andersson, deras barn och barnbarn. Boken utspelas 1956 i Växjö och rocken håller på att slå igenom i Sverige. Huvudpersonen Cecilia är femton år och när hon tillsammans med sina tjejkompisar vill starta ett rockband får hon höra att flickor inte kan spela rock n'roll. Cecilia och hennes vänner bestämmer sig för att utmana dessa gränser, och trots motgångar och planer på att lägga ned bandet gör de ändå succe när de får chansen att uppträda.

Boken är skriven ur ett historiskt och pedagogiskt perspektiv. Författaren vill berätta om kvinnors rättigheter sedan början av 1900-talet och hon vill också berätta om vad som hände i världen under 1900-talet, och om hur detta påverkade folket i Sverige.

Jag gillar verkligen boken! Hur ska jag kunna vänta ett helt år på nästa bok?




Lisa Bengtssons memoarer

Igår läste jag ut tredje delen av Lisa Bengtssons memoarer, Tretton ynka veckor, som är skriven av Lotta Olsson. Åh, den är underbar! Lisa skriver om sitt liv som elvaåring, om skolan, kompisarna, och familjen. Lisa älskar att skriva, och hon drömmer om att bli författare - eller poet. I Lisas dagbok får man läsa hennes dikter, hur hon gör när hon skriver, ändrar, stryker över, hur det känns att bli nöjd med det man skrivit, hur det känns att inte bli nöjd med det man skrivit, om hur hon pusslar och lekar med orden för att de ska passa ihop, rimma och få en mening. Det är det här som jag gillar med boken! Jag känner igen mig mycket i det som berättas om Lisas skrivande, och det gillar jag.

När jag läser dom här böckerna om Lisa drar jag paralleller till en annan mellanstadietjej, som Katarina Ros har skrivIt. Hon heter Elin och jag tror att det finns fem böcker om henne. Tycker att böckerna är väldigt lika varandra, tar upp samma saker och handlar om samma saker. Skillnaden är väl att Lisa tycker om att skriva, medan Elin tycker om att, typ, åka skateboard, tror jag? Fast jag kanske har fel. De kanske inte alls är så lika varandra, det kanske bara är som jag kommer ihåg. För det är ett bra tag sedan jag läste Elin, och jag kanske har glömt mycket. Undrar vad jag skulle tycka om Elin-böckerna ifall jag läste dem idag?

Böckerna om Lisa heter Elva år på jorden, Tolv dagar i mitt liv och så Tretton ynka veckor.

Böckerna om Elin heter Jag heter Elin, Elin, mod och modedockor, Elin, nervös och nyklippt, Elin, trassel och trädklättring och Elin, sol och sorg.


Den tionde kretsen

Den tionde kretsen är skriven av Jodi Picoult, en av mina favoritförfattare. Precis som med alla andra böcker av Picoult är det en riktig bladvändare.

I den här boken är det fjortonåriga Trixie som är huvudperson. Berättelsen spretar åt alla håll utan att tappa tråden, något Jodi Picoult brukar lyckas bra med. Det är en spännande intrig som hela tiden byter håll, det skapas hela tiden nya konflikter och ibland kan det bli lite svårt att hänga med på vad som är sant och vad som är lögn.

Boken är i alla fall jättebra, och klart läsvärd!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0